Tired as hell

Den gångna veckan har varit en jobbig en. I onsdags åkte jag till Kalmar med min faster för att hälsa på farmor. Först kände hon inte ens igen mig, men allt eftersom så började hon komma igång mer och mer. När vi åkte på fredag morgon var hon precis som jag mindes henne. Det gjorde så ont att åka, för jag tyckte att faster bara gnällt på henne hela tiden och varit aggressiv om precis allt de talade om. Farmor var mycket mer öppen och pratsam när det bara var hon och jag. Sista kvällen innan vi åkte grät jag mig till sömns, för jag vet inte om detta var sista gången jag kommer se henne. Och besvikelsen i hennes ögon när hon fick veta att vi inte kunde stanna längre än två nätter gör fortfarande ont i mig, hon blev så glad för sällskapet.

Pappa kommer inte att leva hela nästa år, så mycket är tyvärr bara att konstatera och farmor lever kanske inte heller så länge till. Det känns som att allt bara faller sönder runt omkring mig och dagarna är numer bara ett svart hål. Detta blir min sista jul med pappa, jag önskar bara att jag haft körkort och bil så det kunnat bli sista julen med farmor också... Jag saknar henne så.

När jag kom hem i fredags efter Kalmar åkte jag ut till Dalby för att äta julbord med Sara och hennes familj. Trots att jag var lite off var det trevligt och jag fick annat att tänka på för en stund. I lördags var vi hemma hos mig och bakade lussekatter och gick på bio. Vi såg Luftslottet som sprängdes med Jessica och Rebecca.

Som alltid så var det luciashow på stallet på söndagen, och den var fartfylld i vanlig ordning, fast det var lite dålig fart på publiken tyckte vi. Sanna, Julias mamma, berättade även att på hennes tid så brukade Bertil rida ungersk post på hästarna på lcr, och hon trodde att Krister Lindh som fotograferar för svenska ridsportförbundet kanske hade några bilder kvar då han hade bott här i några år och varit mycket på LCR. Jag måste nästan skicka iväg ett mejl och fråga.

Idag så har jag varit och skrivit in mig för att börja plugga igen. 450 poäng i helstudier för att få godkänt betyg. Jag kommer plugga på distans i femveckors-intervaller och kommer börja redan om en vecka med italienskan. Berättade detta för pappa som tyckte det var skönt att åtminstone det var avklarat så jag har nån form av inkomst till våren.

Senare i veckan väntar ett möte med socialförvaltningen, det ska bli intressant att se vad det handlar om. Imorrn måste jag även in till tingsrätten för att lämna in mitt yttrande. Det känns som att jag blivit lite inkastad i vuxenvärlden och allting bara snurrar. Hoppas att det inte tar alltför lång tid att anpassa sig för jag vet inte hur länge jag kommer orka med detta på det sättet det är nu. Jag vet bara inte.

Wtf?

Idag var en ganska soft dag, fikade med Sara efter hennes tenta, sen medan hon gav blod passade jag på att åka upp till stallet och fixa lite med Don för dagen. Jag har börjat fästa mig lite vid det stora åbäket faktiskt, imorrn ska jag dessutom rida honom för Andrea... Huga, det kommer bli intressant.
Efter det tyckte jag och Sara att det var dags för att åka hem till mig där lite allmänt skitsnack och eventuellt lussebak väntade. Bakandet blev det inte mycket av med, men vi hade det trevligt ändå.

Fick för övrigt ett väldigt intressant brev på posten från tingsrätten. Självklart undrar jag vad i helvete som pågår nu och river upp det. Det innehöll en massa papper om handlingarna i rätten för att ordna en förordnare för mamma. Tydligen måste jag skriva ett yttrande om allt detta och lämna in med dubbla kopior till rätten senast 18 december, annars läggs ärendet ner. Det väldigt underliga i det hela är att mamma redan skrivit på att hon går med på det, så varför ska jag skriva ett yttrande då? Jag har inte ens en aning om vad det är för yttrande de vill ha. Det är vid sådana här tillfällen jag önskar att man var lite mer hemma på juridik än vad jag är, men jag får väl ringa vår advokat imorrn och se vad jag ska göra med det.

Ska i veckan även åka med faster upp till Kalmar för att hälsa på farmor, vilket ska bli skoj. Det var så längesedan jag såg henne sist, och efter vad jag hört har hon förändrats en del... Åldern verkar ha börjat ta ut sin rätt på henne enligt faster och pappa. Jag vill i vilket fall som se henne nu, för jag saknar henne och ångrar att jag inte följde med upp nu sista gången innan pappa blev sjuk... Men hur skulle jag kunna veta att det skulle gå så illa?

Ah well, Kalmar först och sen är det lusseshow på stallet på söndag. Det ska bli kul, som det alltid brukar vara. Det ska vara fart och fläkt! Få komma med en uppdatering när jag landat i Lund igen, har inget internet i Kalmar, men min lilla dator åker såklart med ändå!

Workings of a twisted mind

Tuppen gal
Dagen gryr

Överallt runt omkring mig
(fastän mörkret är djupt)
växer dagen

Kanske ser jag inte ljuset
men det finns där
Mörkret har sipprat in
i min själ
Jag är döende

Sakta... Sakta...
återföds jag
Fast jag inte ser ljuset ännu

Tuppen gal
Den nya dagen gryr

Överallt runtomkring mig
växer ljuset

Yaaaaaaawn!

Det är mitt i natten och jag sitter vaken med The Satanic Bible som sällskap. Pappa får dropp med nån konstig apparat så jag har ett tiotimmarsskift där jag måste hålla mig vaken och se till så den funkar ordentligt.. Klockan är nu snart fyra och vi satte i droppet runt nio så vid sju på morgonen när normalt folk går upp för att ta sig till skola och jobb får jag äntligen sova!

Inte för att jag har nåt emot att vara uppe och vara "pappavakt" under natten, det är ju ändå den tiden på dygnet då jag trivs bäst ^^ Faktiskt väldigt mysigt att sitta med min monsterkopp fylld av te invirad i min morgonrock och nergosad i en av våra fåtöljer med en god bok.

Åh, just det. Jag var nyss inne och tittade till honom och han var helt klarvaken och kinkig över att klockan inte var mer än tjugo i fyra. Tydligen har han blivit så van vid att jag är uppe och för lite oväsen om nätterna att han inte kunde sova när det var helt tyst. Inatt har jag ju inget ljud på datorn för jag måste ju höra om apparaten börjar pipa. Så nu sitter jag med lite bakgrundsljud från pappas tv som han satte på så han kunde sova. Ibland är min kära far lite lustig av sig ^_^

Godnatt och snart godmorgon på er!

Whatever doesn't kill you is going to leave a scar

Can't you see me falling an endless fall?
Can't you hear me calling a neverending call?
Can't you see me bleeding? I'm losing control.
Can't you see me dying? I'm dying alone.

Det var ett tag sen jag skrev, det har bara inte funnits tid eller ork att bry sig om det för tillfället. Men nu har saker börjat reda upp sig lite, tror jag i alla fall. Mamma har dock fått tokspatt och vägrar släppa ifrån sig lägenheten så häromdagen rymde hon från psyket och stalkade vår dörr i typ en timme. På ett sätt var det lite skönt att pappa var på sjukhuset för cellgiftsbehandling då, annars hade det nog blivit lite mycket.

I måndags tog jag vaccinet mot grisarna efter att stått en timme i kö på vårdcentralen. Mindre kul och dessutom fick jag rätt ont i armen efteråt. Folk verkar få rätt mycket biverkningar av det, är glad att det inte var värre för mig.

Åh, och nu har läkarna bestämt sig för att pappa ska få behandlingen hemma istället så han slipper fara så mycket fram och tillbaka när han fortfarande är såpass svag. Så nu kommer vi ha massa folk springandes fram och tillbaka här, jag som inte ens lärt mig namnen på de nissarna som kommer på besök nu... Suck. Nåja, det är nog trevligare för pappa såhär i alla fall.

Over and out.

Dag 10: Time to panic!

Tidigt imorse kom pappa hem med väldigt stressande nyheter. På onsdag kommer några nissar från sjukhuset hem till oss för att gå husesyn och göra en utvärdering på om hemmet är tillräckligt bra och på om jag kommer klara av att ta ansvar för Gustav när pappa gått bort. Jag är helt panikslagen och har fått världens städnojja. Tänk om de inte tycker det duger? Då kommer Gustav hamna på nåt boende och det bli inte bra. Jag är så rädd att nånting går på tok, jag vill verkligen inte att hela familjen ska försvinna åt alla håll och kanter. Men verkligheten kryper närmare nu, även om jag trodde att det skulle dröja ett litet tag till innan de kom för att undersöka den saken. På onsdag gäller det, så det är bara att hålla tummarna!

Dag 9: Can you make a promise?

Idag skulle pappa kommit hem men det blev inte så. Han är kvar på sjukhuset eftersom hans blodvärden var för dåliga. Jag är så trött på alla vändor till och från sjukhuset, men jag vet att det bara är att stå ut, så jag försöker uppehålla mig med saker att göra så mycket jag bara kan. Denna helgen blir det fest i Svalöv, Vogon och en tripp med Amanda till Orinoco.

Idag var det jätterörigt på jobbet, folk som inte kom och ungar som inte ville rida. Vi måste försöka lösa detta på något sätt för det funkar inte som det är nu. Hjälpte även till lite när Janne och Micke red, de har blivit fruktansvärt duktiga på bara fyra lektioner, det är inte så lätt att lära sig rida minsann!

Nu är dessutom mitt hår fint och nyfärgat i svart och lila, tack vare Sara som hjälpte mig med mitt svintohår ^^

För övrigt är jag kär i låten La Voix med Malena Ernman.