Can't you see me falling an endless fall?
Can't you hear me calling a neverending call?
Can't you see me bleeding? I'm losing control.
Can't you see me dying? I'm dying alone.
Det var ett tag sen jag skrev, det har bara inte funnits tid eller ork att bry sig om det för tillfället. Men nu har saker börjat reda upp sig lite, tror jag i alla fall. Mamma har dock fått tokspatt och vägrar släppa ifrån sig lägenheten så häromdagen rymde hon från psyket och stalkade vår dörr i typ en timme. På ett sätt var det lite skönt att pappa var på sjukhuset för cellgiftsbehandling då, annars hade det nog blivit lite mycket.
I måndags tog jag vaccinet mot grisarna efter att stått en timme i kö på vårdcentralen. Mindre kul och dessutom fick jag rätt ont i armen efteråt. Folk verkar få rätt mycket biverkningar av det, är glad att det inte var värre för mig.
Åh, och nu har läkarna bestämt sig för att pappa ska få behandlingen hemma istället så han slipper fara så mycket fram och tillbaka när han fortfarande är såpass svag. Så nu kommer vi ha massa folk springandes fram och tillbaka här, jag som inte ens lärt mig namnen på de nissarna som kommer på besök nu... Suck. Nåja, det är nog trevligare för pappa såhär i alla fall.
Over and out.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar