Tired as hell

Den gångna veckan har varit en jobbig en. I onsdags åkte jag till Kalmar med min faster för att hälsa på farmor. Först kände hon inte ens igen mig, men allt eftersom så började hon komma igång mer och mer. När vi åkte på fredag morgon var hon precis som jag mindes henne. Det gjorde så ont att åka, för jag tyckte att faster bara gnällt på henne hela tiden och varit aggressiv om precis allt de talade om. Farmor var mycket mer öppen och pratsam när det bara var hon och jag. Sista kvällen innan vi åkte grät jag mig till sömns, för jag vet inte om detta var sista gången jag kommer se henne. Och besvikelsen i hennes ögon när hon fick veta att vi inte kunde stanna längre än två nätter gör fortfarande ont i mig, hon blev så glad för sällskapet.

Pappa kommer inte att leva hela nästa år, så mycket är tyvärr bara att konstatera och farmor lever kanske inte heller så länge till. Det känns som att allt bara faller sönder runt omkring mig och dagarna är numer bara ett svart hål. Detta blir min sista jul med pappa, jag önskar bara att jag haft körkort och bil så det kunnat bli sista julen med farmor också... Jag saknar henne så.

När jag kom hem i fredags efter Kalmar åkte jag ut till Dalby för att äta julbord med Sara och hennes familj. Trots att jag var lite off var det trevligt och jag fick annat att tänka på för en stund. I lördags var vi hemma hos mig och bakade lussekatter och gick på bio. Vi såg Luftslottet som sprängdes med Jessica och Rebecca.

Som alltid så var det luciashow på stallet på söndagen, och den var fartfylld i vanlig ordning, fast det var lite dålig fart på publiken tyckte vi. Sanna, Julias mamma, berättade även att på hennes tid så brukade Bertil rida ungersk post på hästarna på lcr, och hon trodde att Krister Lindh som fotograferar för svenska ridsportförbundet kanske hade några bilder kvar då han hade bott här i några år och varit mycket på LCR. Jag måste nästan skicka iväg ett mejl och fråga.

Idag så har jag varit och skrivit in mig för att börja plugga igen. 450 poäng i helstudier för att få godkänt betyg. Jag kommer plugga på distans i femveckors-intervaller och kommer börja redan om en vecka med italienskan. Berättade detta för pappa som tyckte det var skönt att åtminstone det var avklarat så jag har nån form av inkomst till våren.

Senare i veckan väntar ett möte med socialförvaltningen, det ska bli intressant att se vad det handlar om. Imorrn måste jag även in till tingsrätten för att lämna in mitt yttrande. Det känns som att jag blivit lite inkastad i vuxenvärlden och allting bara snurrar. Hoppas att det inte tar alltför lång tid att anpassa sig för jag vet inte hur länge jag kommer orka med detta på det sättet det är nu. Jag vet bara inte.